Beautiful Ones

Människor kan bli så vackra när man lär känna dem. Först är de "medelmåttor" som man är ytligt bekant med, men så av en händelse fördjupar man sin relation och då fullkomligt blommar personen i fråga och blir så vacker inombords att det lyser om denne även till det yttre. Visst är det fantastiskt? Jag har en arbetskamrat som inför mina ögon genomgått denna metamorfos de senaste månaderna. Hoppas jag ibland gör detsamma för någon medmänniska...

Ord, ord...

Hur många ord jag än tycker mig ha i mitt huvud på svenska, engelska och franska så dyker det varje dag upp nya. Hur får de rum? Trillar några ur? När är ord så oanvända att hjärnan automatiskt sorterar bort dem? Jag samlar på ord om jag ej har tillgång till ordbok/-lista och sedan slår jag tvångsmässigt upp dem och antecknar betydelser... Skogstokigt?

Orden är mestadels svenska eftersom detta språk bör behärskas till fullo. Veckans nyförvärv: fistel ("onaturlig kanal i kroppen" enl. SAOL) Det kommer nog att ramla ur huvudet rätt så snart. Men nu har jag i alla fall slagit upp det.

Bestulen på tid

Någon har tagit min tvätt-tid! Jag som bara hade tre timmar på mig att tvätta innan jag skall på kalas. Hur kan någon vara så iq-befriad att de inte kollar på bokningssystemet? Jag är arg men tvingade mig själv att skriva en artig lapp:

Hej! Det är min tvätt-tid och jag måste verkligen tvätta, därför vore det bra om du kunde torka tvätten snabbt (1 h.) eller i lägenheten! /Cecilia

När jag kom ned en timme senare var tvätten borta och lappen låg prydligt ihopvikt i papperskorgen, men en ursäkt? Nej! Folk saknar helt enkelt takt och ton. Och nu hinner jag inte tvätta på hela veckan. Får gå i tråkiga kläder om jag inte hinner med allt, vilket inte är troligt på den korta tiden...

Verklighetsflykt

Att läsa en god bok är i sanning verklighetsflykt. Inte för att det är fiktion, läsning kan i själva verket säga mycket mer om livet än det som pågår runt omkring en, men för att det kan vara skönt att stänga av tristessen ibland.

Jonas Hassen Khemiris "Montecore" är fantastisk. I mina ögon skildrar den ett utanförskap på ett lågmält sätt, och blir därför så påtaglig. Den smyger in i min själ och jag undrar vad kan jag göra för att visa att somliga faktiskt är medmänniskor. Jag skriver inget om språkexperimentet, eftersom pressen redan tjatat sönder det. Måste ändå konstatera att utan det hade huvudpersonens erfarenhet inte varit lika sann.

Nästa bok ur veckans läsning är "I skuggan av ett brott" av Helena Henschen. En skönlitterär dokumentär om de von Sydowska morden i Stockholm på 30-talet. Det är en psykologisk thriller, ett stycke samhällshistoria och en kärlekshistoria på samma gång, och är skriven med ett språk som minner om Söderbergs.

Påminns om Bengt Ohlssons "Gregorius" som legat på nattduksbordet i ett år och tar genast upp den så snart jag lagt i från mig den hjärtslitande mordhistorien. Första sidorna avklarade känner jag att Ohlsson tagit till sig "Doktor Glas" och i alla fall påbörjat en oerhört intressant prosaparafras. Vi får se hur den slutar.