Vid närmare eftertanke kanske dagens inlägg blev lite snusförnuftigt klyschiga... Undrar om det är sådan jag är? Jag får ta det här i beaktning.

Har under eftermiddagen kommit in en bit i Eklunds bok. I ELLE brukar Jessika Gedin ta fram en typmening om de böcker hon recenserar. Inte för att det här är en recension, men i detta fall skulle en dylik kanske vara: ”Filmer är ju våra moderna myter”. Igenkänningsfaktorn är hög i mina ögon, utan att för den skull kännas uttjatat. (Det där lät som en typmening ur Filmkröninkan - nu får jag väl skärpa mig!) Men i alla fall: Eklund formulerar ord jag nuddat vid i tanken.
Dessutom tycker jag om berättarperspektivet med en person som gräver i en annan människas liv, försöker komma åt lösningar, svar på en gåta som han inte ens känner till. Dock känns stockholmsmiljön uttjatad i litteratur av "unga författare" i Sverige. Känner jag kanske så för att jag själv inte alls bor i vår hufvudstad? För att jag själv har en längtan dit som jag aldrig stillat?

TV

När man är sjuk så tittar man en hel del på TV, något som annars inte alls prioriteras. Dag-TV är verkligen inte mycket att ha...

I dag har jag dock fått reda på att det börjar ett nytt modeprogram på Kanal 5 på torsdag med Sofi Fahrman, spännande! Dessutom kom jag på att årets modehändelse i Sverige (för oss som inte är så inne i branschen åtminstone) ELLE-galan är på söndag! Hoppas att jag kommer i håg detta nu!

Veckans ord

LYCKA!

Bara ordet i sig väcker fantastiska associationer hos mig.

Och det är väl det här allting handlar om - det här är väl huvudtemat i allas våra liv? Målet, även om vägarna dit äro outgrundliga!

Vägen jag går på vill jag kanta med viktiga, stora saker. Jag vill göra mitt bästa för världen, medmänniskorna och -varelserna, mina vänner och mig själv. Men ibland orkar man liksom inte riktigt ända fram.

Vissa dagar räcker det med att läsa Ebba von Sydows blogg för att bli glad. Vissa dagar kan jag tänka att denna smarta varelse borde jobba med ännu viktigare grejor samtidigt som jag själv skaffar mig ett fadderbarn.

Men vem är jag att kasta sten i glashus? Professionellt gör jag mitt bästa för att förändra världen, framtiden... Privat vill jag faktiskt vara ytlig ibland. Den här kampen kommer jag nog att återkomma till. Den finns i mitt huvud och hjärta hela tiden.

Nattlig läsning

På nattduksbordet just nu: "Den sista myten" Sigge Eklund, "The Icarus Girl" Helen Oyeyemi, samt "De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem" Freeman & DeWolf.

Undrar vad detta säger om mig som människa?

Min egen tanke är nog: Eklunds bok måste jag läsa för att hans förra "Synantrop" var så fascinerande, Oyeyemis för att jag är superintresserad av unga, brittiska författare och den sistnämnda för att jag gärna vill se mig som en relativt smart person, men jag gör ju så många misstag?!

Återkommer med kommentarer när jag tagit mig igenom böckerna. Ibland går det snabbt som vinden, ibland långsamt som .... ett snälltåg (?).

Senaste läsningen är annars svenska ELLE och HENNES under de två dagar som jag försmäktat i denna säng på grund av förkylning. De var bra läsning båda två. ELLE mer seriös naturligtvis. Båda förutspår dock sidenbandet knuten i rosett som huvudassessoar i vår/sommar. Måste bege mig till sybehörsaffären så snart jag kan gå ut!

A Brave New Blog

Var börjar man en blogg? Hur? Jag får ta små steg och prova mig fram.

Fröet som grott i många månader har nu sett världens ljus.

Bara en sådan sak.