Som språkvetare med specialisering i både engelska och svenska språket, känner jag att jag trots allt måste slå ett slag för svenskan. Vår egen riksdag vill inte ens göra det så då måste vi vänner av svenskan väl förena oss! Engelskan är naturligtvis oumbärlig i en massa olika sammanhang och dessutom oerhört vacker. Men svenskan... Det är något visst med det egna språket som bär på den egna identiteten och kulturen. Läs här för att förstå ännu bättre:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=514032&previousRenderType=2
15 februari 2006
Love & the City
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)