Love Is All Around Me

Är det bara jag eller är alla lite lyckligare, trevligare och mer omtänksamma i dag?

Efter tre och en halv långa dagar i sängen bestämde jag mig för att trots allt behålla min tid hos frisören. Dels för att det är helt omöjligt att få en ny tid hos min populära och duktiga frisör, dels för att man faktiskt behöver komma ut och få lite luft även när man känner sig krasslig.

På den 400 m långa vägen till frisören mötte jag medelålders män som kom ut från floristen med (ros- ?)buketter i högsta hugg och ett finurligt leende på läpparna, söta småtjejer som kramade om rosen eller nallen de fått av någon beundrare, så det materialistiska kan göra människor tillfälligt lyckliga. Och det kanske är bra? Ibland?

I DN i dag skriver Jenny Aschenbrenner en intressant artikel med det passande namnet "Alla hjärtans slag". För det är väl som ett slags krig och strategiskt spel som pågår för att övervinna olyckan och nå det man tror lycka alltid är, dvs kärlek. Och samhällets syn på kärlek är oftast tragiskt traditionell. Hon har verkligen en poäng med sin artikel.

Samtidigt, i ekonomidelen av samma morgontidning skriver man att det idag säljs mellan 4 och 5 miljoner rosor i Sverige: Det är otroligt! Men så många som blir utan, för de flesta ger väl kanske inte bort bara en utan flertalet? Undrar om många känner sig exkluderade? Jag vet att jag har flera i min närhet som hatar denna dag just på grund av detta... De har bitterheten i sitt hjärta.

När kärlek hos många blir olycka hos en del kan jag tycka att det är tråkigt. Kärleken i ett kärleksförhållande (hur det nu ser ut, vilka som än är inblandade) kan väl inte vara det enda att sträva efter i livet? Vad sägs om vänskap och familj och arbete? Är inte dessa i många fall viktigare? Man kan vara lika olycklig i ett förhållande som utan förhållande.Och kärleken kommer faktiskt till alla för eller senare, det är väl bara att lugnt luta sig tillbaka och njuta av livet under tiden.