Måste länka till den här sidan innan jag går till sängs:
http://lizas.blogspirit.com/
Jag tror att den här tjejen är på rätt spår. Vad är viktigare i vårt samhälle än att "fostra" barn och ungdomar att själva ta en aktiv roll i samhällsapparaten? Och vem skall få detta att bli ett faktum - jo lärarna. Och hur skall vi uppmuntra deras jobb? Det har jag tyvärr inget svar på... Men man kan ju alltid uppmuntra lärarkandidater! Keep up the good work!
(Vet någon hur man fixar länkarna? Har provat med hederlig HTML kod jag lärde mig 1997 men jag är antingen senil eller så funkar det inte...)
14 februari 2006
Hunk
Jag har surfat på lite modebloggar. På en mycket bra sådan fann jag en bild... Nu vet jag inte hur man fixar det här med länkar... Men vad skall man tycka om bilder som den här:
http://fruitcocktail.webblogg.se/140206102246_bjud_p_en_absolut_hunk_idag.html
Man kan ha tankar om jämställdhet, sexualisering, glamoriserande av alkohol... Jag bara reagerade lite grann.
http://fruitcocktail.webblogg.se/140206102246_bjud_p_en_absolut_hunk_idag.html
Man kan ha tankar om jämställdhet, sexualisering, glamoriserande av alkohol... Jag bara reagerade lite grann.
Love Is All Around Me
Är det bara jag eller är alla lite lyckligare, trevligare och mer omtänksamma i dag?
Efter tre och en halv långa dagar i sängen bestämde jag mig för att trots allt behålla min tid hos frisören. Dels för att det är helt omöjligt att få en ny tid hos min populära och duktiga frisör, dels för att man faktiskt behöver komma ut och få lite luft även när man känner sig krasslig.
På den 400 m långa vägen till frisören mötte jag medelålders män som kom ut från floristen med (ros- ?)buketter i högsta hugg och ett finurligt leende på läpparna, söta småtjejer som kramade om rosen eller nallen de fått av någon beundrare, så det materialistiska kan göra människor tillfälligt lyckliga. Och det kanske är bra? Ibland?
I DN i dag skriver Jenny Aschenbrenner en intressant artikel med det passande namnet "Alla hjärtans slag". För det är väl som ett slags krig och strategiskt spel som pågår för att övervinna olyckan och nå det man tror lycka alltid är, dvs kärlek. Och samhällets syn på kärlek är oftast tragiskt traditionell. Hon har verkligen en poäng med sin artikel.
Samtidigt, i ekonomidelen av samma morgontidning skriver man att det idag säljs mellan 4 och 5 miljoner rosor i Sverige: Det är otroligt! Men så många som blir utan, för de flesta ger väl kanske inte bort bara en utan flertalet? Undrar om många känner sig exkluderade? Jag vet att jag har flera i min närhet som hatar denna dag just på grund av detta... De har bitterheten i sitt hjärta.
När kärlek hos många blir olycka hos en del kan jag tycka att det är tråkigt. Kärleken i ett kärleksförhållande (hur det nu ser ut, vilka som än är inblandade) kan väl inte vara det enda att sträva efter i livet? Vad sägs om vänskap och familj och arbete? Är inte dessa i många fall viktigare? Man kan vara lika olycklig i ett förhållande som utan förhållande.Och kärleken kommer faktiskt till alla för eller senare, det är väl bara att lugnt luta sig tillbaka och njuta av livet under tiden.
Efter tre och en halv långa dagar i sängen bestämde jag mig för att trots allt behålla min tid hos frisören. Dels för att det är helt omöjligt att få en ny tid hos min populära och duktiga frisör, dels för att man faktiskt behöver komma ut och få lite luft även när man känner sig krasslig.
På den 400 m långa vägen till frisören mötte jag medelålders män som kom ut från floristen med (ros- ?)buketter i högsta hugg och ett finurligt leende på läpparna, söta småtjejer som kramade om rosen eller nallen de fått av någon beundrare, så det materialistiska kan göra människor tillfälligt lyckliga. Och det kanske är bra? Ibland?
I DN i dag skriver Jenny Aschenbrenner en intressant artikel med det passande namnet "Alla hjärtans slag". För det är väl som ett slags krig och strategiskt spel som pågår för att övervinna olyckan och nå det man tror lycka alltid är, dvs kärlek. Och samhällets syn på kärlek är oftast tragiskt traditionell. Hon har verkligen en poäng med sin artikel.
Samtidigt, i ekonomidelen av samma morgontidning skriver man att det idag säljs mellan 4 och 5 miljoner rosor i Sverige: Det är otroligt! Men så många som blir utan, för de flesta ger väl kanske inte bort bara en utan flertalet? Undrar om många känner sig exkluderade? Jag vet att jag har flera i min närhet som hatar denna dag just på grund av detta... De har bitterheten i sitt hjärta.
När kärlek hos många blir olycka hos en del kan jag tycka att det är tråkigt. Kärleken i ett kärleksförhållande (hur det nu ser ut, vilka som än är inblandade) kan väl inte vara det enda att sträva efter i livet? Vad sägs om vänskap och familj och arbete? Är inte dessa i många fall viktigare? Man kan vara lika olycklig i ett förhållande som utan förhållande.Och kärleken kommer faktiskt till alla för eller senare, det är väl bara att lugnt luta sig tillbaka och njuta av livet under tiden.
En dröm
Drömde i natt om Jonas Hassen Khemiri och att han gav mig en kram. Inte en kärleksfull kram, utan bara en varm och vänskaplig en. Har aldrig träffat honom i verkligheten, men i alla tidningar som man öppnat de senaste veckorna har han ju intervjuats i och med sin nya roman "Montecore".
Kanske är jag så exalterad inför tanken på att den snart kommer med posten från bokus.com, att jag måste drömma om författaren? Men så ser han ju ut som en riktig sötnos på bild också.
Kanske är jag så exalterad inför tanken på att den snart kommer med posten från bokus.com, att jag måste drömma om författaren? Men så ser han ju ut som en riktig sötnos på bild också.
"Det märks att du varit sjuk"
.. kommer pojkvännen och säger när han levererar posten till mig på sängen. Vad han nog främst syftade på var paketet från www.press-stop.se med glansiga tidskrifter.
Alltid när jag är sjuk och har för mycket tid över beställer jag de magasin som är omöjliga att få tag på här i stan för att de alltid tar slut så fort de tas in i max 2 ex på Pressbyrån. Dagens skörd? Red, brittiska Glamour och Wedding. Ja, jo jag skall gifta mig i år, men har alltså läst bröllopstidningar i flera år för att de gör mig så lycklig!!!
I brevhögen fanns annars tre valentine´s kort och en inbjudan till bröllop! Undrar om det var ett medvetet val att skicka ut det på Alla hjärtans dag? Romantiskt i så fall!
Jag anar bröllopssyra i år: redan inbjuden till ett, blivit tillfrågad om att vara brudtärna på bästisens och så mitt eget då... Veckans ord är oerhört passande här!
Alltid när jag är sjuk och har för mycket tid över beställer jag de magasin som är omöjliga att få tag på här i stan för att de alltid tar slut så fort de tas in i max 2 ex på Pressbyrån. Dagens skörd? Red, brittiska Glamour och Wedding. Ja, jo jag skall gifta mig i år, men har alltså läst bröllopstidningar i flera år för att de gör mig så lycklig!!!
I brevhögen fanns annars tre valentine´s kort och en inbjudan till bröllop! Undrar om det var ett medvetet val att skicka ut det på Alla hjärtans dag? Romantiskt i så fall!
Jag anar bröllopssyra i år: redan inbjuden till ett, blivit tillfrågad om att vara brudtärna på bästisens och så mitt eget då... Veckans ord är oerhört passande här!
13 februari 2006
Vid närmare eftertanke kanske dagens inlägg blev lite snusförnuftigt klyschiga... Undrar om det är sådan jag är? Jag får ta det här i beaktning.
Har under eftermiddagen kommit in en bit i Eklunds bok. I ELLE brukar Jessika Gedin ta fram en typmening om de böcker hon recenserar. Inte för att det här är en recension, men i detta fall skulle en dylik kanske vara: ”Filmer är ju våra moderna myter”. Igenkänningsfaktorn är hög i mina ögon, utan att för den skull kännas uttjatat. (Det där lät som en typmening ur Filmkröninkan - nu får jag väl skärpa mig!) Men i alla fall: Eklund formulerar ord jag nuddat vid i tanken.
Dessutom tycker jag om berättarperspektivet med en person som gräver i en annan människas liv, försöker komma åt lösningar, svar på en gåta som han inte ens känner till. Dock känns stockholmsmiljön uttjatad i litteratur av "unga författare" i Sverige. Känner jag kanske så för att jag själv inte alls bor i vår hufvudstad? För att jag själv har en längtan dit som jag aldrig stillat?
Har under eftermiddagen kommit in en bit i Eklunds bok. I ELLE brukar Jessika Gedin ta fram en typmening om de böcker hon recenserar. Inte för att det här är en recension, men i detta fall skulle en dylik kanske vara: ”Filmer är ju våra moderna myter”. Igenkänningsfaktorn är hög i mina ögon, utan att för den skull kännas uttjatat. (Det där lät som en typmening ur Filmkröninkan - nu får jag väl skärpa mig!) Men i alla fall: Eklund formulerar ord jag nuddat vid i tanken.
Dessutom tycker jag om berättarperspektivet med en person som gräver i en annan människas liv, försöker komma åt lösningar, svar på en gåta som han inte ens känner till. Dock känns stockholmsmiljön uttjatad i litteratur av "unga författare" i Sverige. Känner jag kanske så för att jag själv inte alls bor i vår hufvudstad? För att jag själv har en längtan dit som jag aldrig stillat?
TV
När man är sjuk så tittar man en hel del på TV, något som annars inte alls prioriteras. Dag-TV är verkligen inte mycket att ha...
I dag har jag dock fått reda på att det börjar ett nytt modeprogram på Kanal 5 på torsdag med Sofi Fahrman, spännande! Dessutom kom jag på att årets modehändelse i Sverige (för oss som inte är så inne i branschen åtminstone) ELLE-galan är på söndag! Hoppas att jag kommer i håg detta nu!
I dag har jag dock fått reda på att det börjar ett nytt modeprogram på Kanal 5 på torsdag med Sofi Fahrman, spännande! Dessutom kom jag på att årets modehändelse i Sverige (för oss som inte är så inne i branschen åtminstone) ELLE-galan är på söndag! Hoppas att jag kommer i håg detta nu!
Veckans ord
LYCKA!
Bara ordet i sig väcker fantastiska associationer hos mig.
Och det är väl det här allting handlar om - det här är väl huvudtemat i allas våra liv? Målet, även om vägarna dit äro outgrundliga!
Vägen jag går på vill jag kanta med viktiga, stora saker. Jag vill göra mitt bästa för världen, medmänniskorna och -varelserna, mina vänner och mig själv. Men ibland orkar man liksom inte riktigt ända fram.
Vissa dagar räcker det med att läsa Ebba von Sydows blogg för att bli glad. Vissa dagar kan jag tänka att denna smarta varelse borde jobba med ännu viktigare grejor samtidigt som jag själv skaffar mig ett fadderbarn.
Men vem är jag att kasta sten i glashus? Professionellt gör jag mitt bästa för att förändra världen, framtiden... Privat vill jag faktiskt vara ytlig ibland. Den här kampen kommer jag nog att återkomma till. Den finns i mitt huvud och hjärta hela tiden.
Bara ordet i sig väcker fantastiska associationer hos mig.
Och det är väl det här allting handlar om - det här är väl huvudtemat i allas våra liv? Målet, även om vägarna dit äro outgrundliga!
Vägen jag går på vill jag kanta med viktiga, stora saker. Jag vill göra mitt bästa för världen, medmänniskorna och -varelserna, mina vänner och mig själv. Men ibland orkar man liksom inte riktigt ända fram.
Vissa dagar räcker det med att läsa Ebba von Sydows blogg för att bli glad. Vissa dagar kan jag tänka att denna smarta varelse borde jobba med ännu viktigare grejor samtidigt som jag själv skaffar mig ett fadderbarn.
Men vem är jag att kasta sten i glashus? Professionellt gör jag mitt bästa för att förändra världen, framtiden... Privat vill jag faktiskt vara ytlig ibland. Den här kampen kommer jag nog att återkomma till. Den finns i mitt huvud och hjärta hela tiden.
Nattlig läsning
På nattduksbordet just nu: "Den sista myten" Sigge Eklund, "The Icarus Girl" Helen Oyeyemi, samt "De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör och hur man undviker dem" Freeman & DeWolf.
Undrar vad detta säger om mig som människa?
Min egen tanke är nog: Eklunds bok måste jag läsa för att hans förra "Synantrop" var så fascinerande, Oyeyemis för att jag är superintresserad av unga, brittiska författare och den sistnämnda för att jag gärna vill se mig som en relativt smart person, men jag gör ju så många misstag?!
Återkommer med kommentarer när jag tagit mig igenom böckerna. Ibland går det snabbt som vinden, ibland långsamt som .... ett snälltåg (?).
Senaste läsningen är annars svenska ELLE och HENNES under de två dagar som jag försmäktat i denna säng på grund av förkylning. De var bra läsning båda två. ELLE mer seriös naturligtvis. Båda förutspår dock sidenbandet knuten i rosett som huvudassessoar i vår/sommar. Måste bege mig till sybehörsaffären så snart jag kan gå ut!
Undrar vad detta säger om mig som människa?
Min egen tanke är nog: Eklunds bok måste jag läsa för att hans förra "Synantrop" var så fascinerande, Oyeyemis för att jag är superintresserad av unga, brittiska författare och den sistnämnda för att jag gärna vill se mig som en relativt smart person, men jag gör ju så många misstag?!
Återkommer med kommentarer när jag tagit mig igenom böckerna. Ibland går det snabbt som vinden, ibland långsamt som .... ett snälltåg (?).
Senaste läsningen är annars svenska ELLE och HENNES under de två dagar som jag försmäktat i denna säng på grund av förkylning. De var bra läsning båda två. ELLE mer seriös naturligtvis. Båda förutspår dock sidenbandet knuten i rosett som huvudassessoar i vår/sommar. Måste bege mig till sybehörsaffären så snart jag kan gå ut!
A Brave New Blog
Var börjar man en blogg? Hur? Jag får ta små steg och prova mig fram.
Fröet som grott i många månader har nu sett världens ljus.
Bara en sådan sak.
Fröet som grott i många månader har nu sett världens ljus.
Bara en sådan sak.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)