Vårväska?

Jag är osäker på om jag vill ha någon "häftig" it-väska denna vår och spanar i stället på klassiker. Mulberrys Bayswater är naturligtvis fantastisk, men vill jag betala så mycket för en väska... Likaså Chloés med hänglåset, men också den har en hög prislapp. Väskan längst ned känns som ett bra alternativ: Friis & Co och ca 1500 kr. Då kan man ångra sig om ett par månader...

After work

Faran med arfter work är att vinet är för billigt! 29 kr glaset för husets vin och 19 kr för buffé, gör att man kan gå hem 6,5 h senare (start 16.00 i går) alldeles för påverkad och inte ett dugg fattig! Men det var en superkväll med kollegorna, och värt att ligga och dra sig till 13.00 för!

Karriär?

Slutade jobbet tidigt i dag (16.00) och har legat i sängen och läst alla magasin som jag inte hunnit med de senaste veckorna. En riktigt bra tidning tar tid att läsa. Jag har ägnat 1,5 h åt DIEGO som jag tycker är en supertidning, även om jag inte har något traditionellt karriäryrke eller är någon karriärist för den delen... Det är fräscht, smart och tänkvärt! Man blandar högt och lågt, fritidssysslor med (mestadels) arbetsrelaterade ämnen, mjukt och hårt... Alla ämnen passar in och får ta plats. Det sista numrets artikel om kvinnor på börsen var det bästa hittills. Tack för att ni inte låter era medarbetare vara för mesiga!

Tanken att DIEGO är en tidning mest riktad till unga människor i karriären, fick mig att fundera över min egen karriär. Jag har en fil. mag plus en kandidatexamen, känner mig allmänt välinformerad och ambitiös. Höga betyg, strålande resultat... Men jag arbetar inom ett relativt lågavlönat akademikeryrke med dåliga utsikter för att överhuvudtaget få något som kallas karriär. Men jag trivs! Är inte det det som räknas? Jag behöver ju inte kasta ut den retoriska frågan, eftersom det enda som betyder något för mig, är mitt svar. JO! Jag tycker att jag har får dåligt betalt, och jag sliter hårt utan att bli tilldelad några mer resurser (offentlig sektor). Men jag känner varje dag - oftast både på förmiddagen och eftermiddagen - att jag gör en skillnad. Jag påverkar människors liv i mina möten med dem, jag lyssnar och jag bollar tillbaka idéer. Jag anstränger mig och gör verkligen skäl för min något för låga lön, och jag får också lön i en valuta som är mindre gångbar: en fantastisk känsla av att jag kan hjälpa till och att jag gör något konkret med mina visioner. (Jag har ju varnat för duktighetssyndrom - ursäkta, men det är inte en egotrippp, bara ett försök att bearbeta mina tankar...)

Men samtidigt vill jag ju också ha den där karriären och höga lönen som det kapitalistiska samhället har intalat oss att vi duktiga människor är värda... Ambivalens! Och när mina civilingenjörs/-ekonomsvänner under de senaste åren har börjat jobba och gnäller över en ingångslön som inte var 25.000 kr som de hade tänkt sig kan jag inte hålla tyst. Vad gör de för skillnad? Bygger broar? Granskar siffror? Kanske en småaktig fundering, men borde inte de lugna sig lite?

Melodifestival...

Schlager är inte min favoritgenre inom musik, men man kan ju inte låta bli att fascineras! Vilket spektakel.

Lena Ph hade blivit lite mer varm i kläderna och ledde programmet med säkerhet. Carola är veteranen som inte ser ut som en sådan... Och med en sådan professionalitet, inte undra på att hon fick svenska folkets röst. Om det nu inte var uppgjort med telefonslussen som Expressen antyder... Dessa konspirationsteorier!!! Och vem bryr sig egentligen?

Min undran är bara - varför förstår ingen att Magnus Carlsson var superbra i går? Jag höll på honom - scenografin, låten, kostymen och energin var fantastiska!

Tiden

Var tar tiden vägen? Har inte ens tittat på min egen blogg på nästan två veckor... Är det normalt?

Vad har jag sysslat med? Läst modemagasin, men inget in i minsta detalj och vartenda ord så som jag älskar att göra. Fortsatt med "The Icarus Girl", men somnat med boken i handen, efter bara 5-6 sidor varje kväll... Suttit på verandan till föräldrarnas hus på kusten och solat, insvept i lager på lager av filtar. Tittat på några få TV-serier: Desperate Housewives, Jobba Jämt. Har dessutom själv jobbat som en galning med en massa extra arrangemang på kvällarna. Varit på parmiddagar och käkat brunch i timmar... m m

Arbetar hemifrån i dag. Så nu måste jag nog fortsätta med det. (Dåligt samvete...)

Sigge Eklund

Varning för smygreklam... På Bokus kan du köpa Sigge Eklunds "Den sista myten" för runt 120 pix - gör det! Dessutom finns hans "Det är 1988..." och den är nästan i samma klass.

Avslutade en lång arbetsdag i går med de sista kapitlen i den förstnämnda. Med alla pusselbitar på plats vill jag läsa boken igen, direkt och med andra glasögon. Den här gången kan jag bortse från kampen om tiden samt detektivarbetet, och istället se till de intressanta idéer som väcks och diskussioner som förgyller varje sida. Tack Sigge!

Men jag hinner inte läsa den igen just nu... Jag har så mycket annat på nattduksbordet. Men det får bli härlig sommarläsning.

Kärlekshat

Man brukar säga att två motsatta känslor ofta är tätt förknippade. T ex Hat och Kärlek = hatkärlek. Jag tycker i och för sig att kärlekshat låter bättre då man lägger tyngdpunkten på den första delen och det positiva i sammansattningen i mina ögon.

I går var jag på en Lisa Ekdahl-konsert på Konserthuset i Göteborg. Jag vill inte gå så långt som att kalla min upplevelse för kärlekhatisk, men två ytterligeheter till känslor som försöker spela ut varandra rör sig inom mig när jag har varit på denna varelses konserter...

Fantastiska låttexter, fin musik, men vilken egensinnig personlighet... Konstiga försök till dansanta rörelser och underligt mellanprat med en besynnerlig röst. Jag är kluven! Är detta en originell bohem som är så inne i sitt eget skapande att hon improviserar och stänger ute omvärlden, eller är det en egotrippad och iq-befriad sötnos?

Albumen i sig är oerhört intensiva, men med personen i blickfånget blir det nästan för mycket.

Det Nya

Läser Eklund (Den sista myten (2002), ISBN: 91-0-057854-1 ) och det är en sådan bok man måste läsa långsamt. För att reflektera. För att njuta. Jag har glömt: var verkligen "Synantrop" så här bra? Jag måste citera en av de arketyper han diskuterar:

"Vi upplever ibland att hela tillvaron förändras, att vi befinner oss i Det Nya. Det är en icke-empirisk upplevelse, en arketyp av någonting helt nytt har inletts. (...) Vi älskar årstidernas skiftningar. Den första snön, de första gula löven, den första tussilagon. Det är arketypen om Det Nya som väcks. Och den kan fylla hela tillvaron när man kommer från en lägenhet i gryningen efter första natten tillsammans med någon; då är det alltså vår i psykologisk bemärkelse." (s. 146)

Jag måste börja studera psykologi. Har läst lite i samband med litt.vet. och mindes inte hur fascinerande och vitalt det är.

Lena PH

OK. Jag har tyckt Lena Ph har varit rätt cool... Från 80-talets (med vuxna och nyktra ögon: hemska) klädäventyr, till 90-talets agentfiasko till "flörten" med Orup härom året. Men dagens insats i TVs schlagerkrig var väl under all kritik. Sorry Lena, men det funkar bara inte. För överstylat, osäkert manus, opersonligt och ej roligt!

H&M

Jag har en kompis som viskar när hon berättar att hon köpt något på H&M, och särskilt postordern:

L: Vilken snygg outfit, var har du köpt den klänningen?!

S: (Viskande) Tack, (ännu lägre) HM... (om möjligt ännu lägre) Rowells...

C: Men varför viskar du ?! (Jag kan ju aldrig hålla tyst...)

S: Jag jobbar ju i branschen...

Visserligen jobbar min fantastiska vän i en superchic butik, men lite HM har väl ingen dött av? (Hon håller med om detta, men kan ändå inte sluta viska.) Själv skall jag surfa in på H&M:s hemsida nu och beställa lite uppdateringar till garderoben. Hinner man aldrig gå på stan så är ju det perfekt! Kanske skall tipsa S om att hon nästa gång kan säga, den har jag köpt på H&M på nätet! Det kanske låter lite mer posh?

Uppkopplad

Har varit nedkopplad några dagar på grund av en massa olika roligheter. Middagar (hemma och på bästa tapasstället här), dansföreställning, homestyling av mor och fars hus (viktig fest nästa vecka - måste vara redo), många goda latte på stan med vänner som är hemma tillfälligt...

Har nu äntligen kollat på bandade avsnittet av Sofis mode, och måste säga att det var intressant med många små tips, med en aning snuttifierat. Det blir nog bättre sammanhållet längre fram. Det jag strävar efter i allt är nämligen RÖD TRÅD så låt oss hålla tummarna för det.

OS

Anledningen till att jag inte är intresserad av OS är bland annat detta: alla som försöker gena mot målet! Det är för blodigt allvar. Dessutom påverkar det andra vanliga dödliga att bli "för" tävlingsinriktade och köra över människor i sin kamp. Är det verkligen så viktigt att vinna?

http://www.svd.se/dynamiskt/sport/did_11856057.asp

Endast Sverige svenska språket har

Som språkvetare med specialisering i både engelska och svenska språket, känner jag att jag trots allt måste slå ett slag för svenskan. Vår egen riksdag vill inte ens göra det så då måste vi vänner av svenskan väl förena oss! Engelskan är naturligtvis oumbärlig i en massa olika sammanhang och dessutom oerhört vacker. Men svenskan... Det är något visst med det egna språket som bär på den egna identiteten och kulturen. Läs här för att förstå ännu bättre:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=514032&previousRenderType=2

Love & the City

Kärlekens år! Lillasystern har förlovat sig med pojkvännen. I NY. I Central Park. Där de kysstes första gången! Efterföljande middag på svenska krogen Akvavit. Avundsjuk någon?

Moi! Men samtidigt så lycklig. Superduper love!

Inspirerande sida om ungdomar, skola, läsning, litteratur

Måste länka till den här sidan innan jag går till sängs:

http://lizas.blogspirit.com/

Jag tror att den här tjejen är på rätt spår. Vad är viktigare i vårt samhälle än att "fostra" barn och ungdomar att själva ta en aktiv roll i samhällsapparaten? Och vem skall få detta att bli ett faktum - jo lärarna. Och hur skall vi uppmuntra deras jobb? Det har jag tyvärr inget svar på... Men man kan ju alltid uppmuntra lärarkandidater! Keep up the good work!

(Vet någon hur man fixar länkarna? Har provat med hederlig HTML kod jag lärde mig 1997 men jag är antingen senil eller så funkar det inte...)

Hunk

Jag har surfat på lite modebloggar. På en mycket bra sådan fann jag en bild... Nu vet jag inte hur man fixar det här med länkar... Men vad skall man tycka om bilder som den här:

http://fruitcocktail.webblogg.se/140206102246_bjud_p_en_absolut_hunk_idag.html

Man kan ha tankar om jämställdhet, sexualisering, glamoriserande av alkohol... Jag bara reagerade lite grann.

Love Is All Around Me

Är det bara jag eller är alla lite lyckligare, trevligare och mer omtänksamma i dag?

Efter tre och en halv långa dagar i sängen bestämde jag mig för att trots allt behålla min tid hos frisören. Dels för att det är helt omöjligt att få en ny tid hos min populära och duktiga frisör, dels för att man faktiskt behöver komma ut och få lite luft även när man känner sig krasslig.

På den 400 m långa vägen till frisören mötte jag medelålders män som kom ut från floristen med (ros- ?)buketter i högsta hugg och ett finurligt leende på läpparna, söta småtjejer som kramade om rosen eller nallen de fått av någon beundrare, så det materialistiska kan göra människor tillfälligt lyckliga. Och det kanske är bra? Ibland?

I DN i dag skriver Jenny Aschenbrenner en intressant artikel med det passande namnet "Alla hjärtans slag". För det är väl som ett slags krig och strategiskt spel som pågår för att övervinna olyckan och nå det man tror lycka alltid är, dvs kärlek. Och samhällets syn på kärlek är oftast tragiskt traditionell. Hon har verkligen en poäng med sin artikel.

Samtidigt, i ekonomidelen av samma morgontidning skriver man att det idag säljs mellan 4 och 5 miljoner rosor i Sverige: Det är otroligt! Men så många som blir utan, för de flesta ger väl kanske inte bort bara en utan flertalet? Undrar om många känner sig exkluderade? Jag vet att jag har flera i min närhet som hatar denna dag just på grund av detta... De har bitterheten i sitt hjärta.

När kärlek hos många blir olycka hos en del kan jag tycka att det är tråkigt. Kärleken i ett kärleksförhållande (hur det nu ser ut, vilka som än är inblandade) kan väl inte vara det enda att sträva efter i livet? Vad sägs om vänskap och familj och arbete? Är inte dessa i många fall viktigare? Man kan vara lika olycklig i ett förhållande som utan förhållande.Och kärleken kommer faktiskt till alla för eller senare, det är väl bara att lugnt luta sig tillbaka och njuta av livet under tiden.

En dröm

Drömde i natt om Jonas Hassen Khemiri och att han gav mig en kram. Inte en kärleksfull kram, utan bara en varm och vänskaplig en. Har aldrig träffat honom i verkligheten, men i alla tidningar som man öppnat de senaste veckorna har han ju intervjuats i och med sin nya roman "Montecore".

Kanske är jag så exalterad inför tanken på att den snart kommer med posten från bokus.com, att jag måste drömma om författaren? Men så ser han ju ut som en riktig sötnos på bild också.

"Det märks att du varit sjuk"

.. kommer pojkvännen och säger när han levererar posten till mig på sängen. Vad han nog främst syftade på var paketet från www.press-stop.se med glansiga tidskrifter.

Alltid när jag är sjuk och har för mycket tid över beställer jag de magasin som är omöjliga att få tag på här i stan för att de alltid tar slut så fort de tas in i max 2 ex på Pressbyrån. Dagens skörd? Red, brittiska Glamour och Wedding. Ja, jo jag skall gifta mig i år, men har alltså läst bröllopstidningar i flera år för att de gör mig så lycklig!!!

I brevhögen fanns annars tre valentine´s kort och en inbjudan till bröllop! Undrar om det var ett medvetet val att skicka ut det på Alla hjärtans dag? Romantiskt i så fall!

Jag anar bröllopssyra i år: redan inbjuden till ett, blivit tillfrågad om att vara brudtärna på bästisens och så mitt eget då... Veckans ord är oerhört passande här!

Vid närmare eftertanke kanske dagens inlägg blev lite snusförnuftigt klyschiga... Undrar om det är sådan jag är? Jag får ta det här i beaktning.

Har under eftermiddagen kommit in en bit i Eklunds bok. I ELLE brukar Jessika Gedin ta fram en typmening om de böcker hon recenserar. Inte för att det här är en recension, men i detta fall skulle en dylik kanske vara: ”Filmer är ju våra moderna myter”. Igenkänningsfaktorn är hög i mina ögon, utan att för den skull kännas uttjatat. (Det där lät som en typmening ur Filmkröninkan - nu får jag väl skärpa mig!) Men i alla fall: Eklund formulerar ord jag nuddat vid i tanken.
Dessutom tycker jag om berättarperspektivet med en person som gräver i en annan människas liv, försöker komma åt lösningar, svar på en gåta som han inte ens känner till. Dock känns stockholmsmiljön uttjatad i litteratur av "unga författare" i Sverige. Känner jag kanske så för att jag själv inte alls bor i vår hufvudstad? För att jag själv har en längtan dit som jag aldrig stillat?